ProjectThailand

Asia Center Foundation























Lunch i skolans kantin



Sea Gypsies Village









Burmesbyn

Sista dagen i värmen passade vi på att njuta av solens strålar under förmiddagen. Efter att ha ätit lunch begav vi oss 2 km in i landet, till en polisbåt som forslades upp av tsunamin och ligger kvar idag för omgivningen att skåda. Intill ligger även ett tsunamimuseum med bilder och fakta från katastrofen, som vi valde att besöka, samt Bangniangs marknad som innehåller allt från skivor, kläder och prydnadssaker, till de mest märkliga frukter, fiskar och grönsaker. Man får verkligen en ordentlig dos av den thailändska kulturen, och kan gå runt i timmar utan att sluta fascineras.

Efter att ha handlat på oss en massa frukt inför söndagen begav vi oss ner till hotellet igen, och vidare till en strandbelägen restaurang där vi åt middag och såg solen gå ner över havet för sista gången på vår resa. En resa som gett oss otroligt mycket - sett både till material och erfarenheter. Vi har mött ett antal otroligt inspirerande personer och sett/gjort saker vi troligtvis aldrig mer kommer att uppleva, och än mindre glömma.

Idag begav sig jag (Mikaela) och Linnéa till Ban Nam Kem efter frukosten. Jossan och Bea kände sig inte riktigt på topp, och valde därför att spendera dagen på hotellet. I byn råder fortfarande stor förödelse efter tsunamin, i och med att hjälp via turismen inte nådde fram i lika stor utsträckning där, som här i Khao Lak och på Phuket. Detta syns då många hus fortfarande ligger i ruiner sedan katastrofen, trots att det gått mer än fem år. Två stora fartyg ligger belägna ca två kilometer upp på land efter att ha slungats upp av vågen, och strax utanför byn finns ett stort minnesmonument med bilder på några av dem som omkom. Vi såg ganska snabbt att majoriteten tycks ha varit tyskar och thailändare. Blommor och gåvor visar att de anhöriga regelbundet besöker platsen.

Eftermiddagen spenderade vi på White Sand Beach, och avnjöt senare en middag i solnedgången. Nu har vi sammanstrålat på hotellet, duschat och gjort oss redo för sängen. Imorgon väntar sista dagen här i värmen, och vi tänker inte ligga på latsidan. På förmiddagen väntas vi bättra på brännan, och därefter ska vi hinna med att besöka polisbåten, tsunamimuseet och den lokala marknaden, samt intervjua några restaurang- och hotellägare. Om vi har tid ska vi även försöka att hinna med massage och manikyr.

Denna dag har tillägnats vila. Imorse tog vi en taxi till White Sand Beach – en av de platser i Khao Lak som drabbades hårdast av tsunamin. Tanken var att vi skulle sola och bada, men under en strandpromenad upptäckte vi ett ödelagt hotell som inte återuppbyggts sedan tsunamin, så det vart en del arbete ändå. Thailändarna, och asiater i allmänhet, är otroligt vidskepliga av sig, och kanske kan spökrädslan vara orsaken till att det fortfarande står orört? Vi förstår dem, då det kändes obehagligt att vistas kring den igenväxta poolen och de raserade byggnaderna.

Efter morgondagens besök i ännu en hårt drabbad by – Ban Nam Kem, väntas vi återvända till White Sand för intervjuer med restaurangägare, samt övriga efterforskningar. På kvällen är tanken att vi ska stanna kvar och äta middag på en av strandrestaurangerna, samt beskåda den vackra solnedgången.

I nuläget sitter vi på hotellet nyduschade och en aning röda, redo för middag på Bangniangs huvudgata. Hörde att det kommit stora mängder snö hemma. Vi längtar INTE hem! Tror bestämt att vi tar och stannar en vecka till…

Idag inleddes dagen kl. 07.30 med thailändsk frukost i universitetets kantin. 09.00 mötte vi upp Mary i receptionen, för möte med skolans överordnade, samt den filippinska utbytesstudenten Christine som följde med oss under förmiddagen. Efter mötet begav vi oss till Asia Center Foundation, en organisation som arbetar med att ta hand om utsatta barn och ge dem ökade möjligheter, så som utbildning. Där fick vi en inblick i deras arbete, samt en rundtur på området.

Efter en lunch i kantinen på universitetet, väntade nästa anhalt: Child-watch Safehouse – ett projekt liknande det föregående. Kort därpå infann vi oss på den centrala delen av Phukets öskust. Där lever så kallade ”Sea Gypsies”, som livnär sig på fiske och lever ett isolerat liv med eget språk och begränsade möjligheter till skolgång. I denna by har Mary som projekt att återbygga det som gick förlorat i och med tsunamin, samt ge barnen förbättrade möjligheter att genomgå en grundläggande utbildning.

Under eftermiddagen besökte vi även Mother & Baby House, som är en del av en organisation stationerad på fem olika platser runt om i Thailand, och hjälper utsatta kvinnor med yrkesutbildning och barnuppfostran. Sista stoppet för dagen gjorde vi i en burmesisk by, belägen väster om Phuket stad. Transporten in till byn var något utöver det vanliga – en moppe med sidovagn som lyckades rymma oss fyra, Mary med kryckor, chaufför och hans 3-åriga dotter. I byn råder extrem fattigdom – ändå poängterade Mary att detta var en av de bättre byarna av denna sort. Burmeserna i detta land är otroligt förtryckta (redan i den thailändska skolan lär man barnen se på burmeserna som ett mindervärdigt folkslag). De jobbar under dåliga arbetsvillkor, barnen tillåts inte vanlig skolgång och man samlar dem i slumområden.

Avslutningsvis åt vi middag på en av Marys favoritrestauranger i Phuket stad, innan vi tog farväl på busstationen och inledde vår långa bussresa tillbaka till Khao Lak och Bang Niang Beach Resort. Utmattade och fyllda av nya kunskaper och intryck, ska vi strax börja bege oss mot sängen. Det senaste dygnet har varit hektiskt, men otroligt nyttigt och lärorikt. Imorgon följer vi Edytas råd och tar en välförtjänt vilodag på White Sand Beach.

På tisdagen stod ännu en tur till Phuket på schemat. Efter att ha väntat på bussen i hettande värme, i ca 30 minuter, och en busstur på två timmar, var vi äntligen framme i Phuket stad. Där blev vi upphämtade av Mary, vår amerikanska kontakt och guide på plats, som förde oss till Prince of Songkhla University. Här är Mary en av de utländska professorerna, och tillsammans med sina elever driver hon ett stort antal volontärprojekt runt om på Phuket. Vi fick rum för natten på universitetets lodge, där vi fräschade till oss.

Senare begav vi oss hem till Mary en sväng, och därefter vidare till Kata för att möta upp familjen Werkelin. Efter många om och men lyckades vi hitta rätt adress, och efter en kortare pratstund med Pigge letade vi oss vidare till Viewpoint Dinner – en restaurang med utsikt över hela viken. Vi spenderade ett par trevliga och givande timmar på restaurangen, där både Mary och Pigge delade med sig av livserfarenheter, tips och råd. De båda två är väldigt intressanta personer med mycket att ge och lära utav. Efter att klockan passerat 22, tog vi en tur igenom Patong på vägen tillbaka till universitetet där vi spenderade natten.

Måndag den 25 januari och klockan är nu strax efter 21. Vi har precis kommit hem efter att ha ätit middag på stranden. Denna dag har vi spenderat i Muang Mai på Phuket, där vi besökte ett thailändsk-svenskt barnhem som startades i samband med tsunamin. Besöket var jätteintressant och givande, och resulterade i intervjuer, bilder och film (material till boken). Nu väntar sängen – morgondagen kommer att innehålla ännu en tur till Phuket, där vi ska möta Mary (vår Thailandsbosatta, amerikanska kontakt på plats) samt Pigge Werkelin. På grund utav den långa resvägen så kommer vi att övernatta på Phuket tisdag-onsdag, för att sedan under onsdagen besöka olika platser och projekt i närområdet. Nästa uppdatering av bloggen kommer därmed inte att ske förrän tidigast onsdag kväll.